När vi åkte var det 17 minus i Umeå och efter att ha tittat då foreca såg jag att det var drygt 20 minus i Lycksele som ligger fyra mil från Maltbrännan så vi hade en ganska kall dag med andra ord.
Eftersom det var så pass kallt och har varit det under en längre tid så visste vi att isen skulle vara spröd men jag tror denna dagen slog något slags rekord.
Det tar sån himla tid att klättra på sån is när det hela tiden blir rosliknande sprickbildningar runt yxorna som vanligen faller sönder om man belastar dem. Därför får man hugga och hugga och till slut har man en liten grop som yxan oftast sitter stabilt i. Problemet är bara när man ska ha loss yxorna som det vanligen jävlas och man får knycka fram och tillbaka tills de släpper. Summan av allt detta är att man är på väggen så mycket längre än vanligt och allt blir tyngre.
Det var spännande att leda upp på sån is men det var nästan mer spännande att säkra under ett konstant bombardemang av is block.
Det blev till slut en mycket lyckad dag på Maltbrännan!
En fördel med kylan är att det alltid blir så snygg, skarp kontrast mellan himlen och isen.
Björn toppar ur efter ett go på stora väggen.
Det gäller att vara alert så man inte träffas av dessa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar