Höstboulderingen flöt på väldigt bra och jag fick persa ett flertal gånger och det hela resulterade i att jag började sikta på problem som jag tidigare på säsongen inte ens tänkt på. Problemet jag främst pratar om är Greven 7b+. Jag har totalt lagt sex pass vid den stenen i höst varav jag de fem sista passen trott att jag skulle sätta den vilket press som helst. Jag har gjort alla flytten massor av gånger men jag kan helt enkelt inte länka dem. Det hela har resulterat i att en annars kanonsäsong blivit skuggad av detta bakslag.
...men skit i det nu är det vintersäsongen som gäller!
Jag har en stark övertygelse om att en klättrare och särskilt en isklättrare ska vara köttig och tung. Med tung menar jag minst 80 kg. Man ska helt enkelt inte smyga sig upp för stenarna eller lederna utan det hela ska ske med en redig dos av rörelseenergi. Fysikens lagar säger att en tung kropp kan binda mer eneri än en lätt.
Det jag predikar är taktiken slugger-klättring. Det bygger i sin helhet på att alla förflyttningar ska ske i en tung kropp (minst 80 kg) med dynamisk kraft av rang.
Jag har i hela mitt vuxna liv legat över denna 80 kg gräns men på senare tid i takt med minskad styrketräning har jag varit och naggat på den förbjudna gränsen. Jag kände att detta problem behövde åtgärdas.
I god brottaranda ska en ny säsong börjas med ett träningsläger. I nytänkandes tecken valde jag (eller egentligen valde jag inte själv) att detta träningsläger skulle bli i form av en uppbyggnadsvecka.
Uppbyggnaden bestod av en pina colada-diet på ett hotell i Egypten.
Kroppsmässigt lyckades jag bulka upp mig två kilo till stadiga 82 kilo.
Resultatet klättermässigt av denna vecka var även det slående och jag fick sända som aldrig förr.
Mina visdomsord till er alla som kört fast klättermässigt kan summeras med två ord:
Sluggerkättring och pina colada-diet!
Dag 1: Jag och Lars i baren
Dag 2: Pina colada i solstol
Dag 3: Öl vid polen
Dag 4: Frukost
Dag 5: Middag
