Tillbaks i KK

Ett mirakel har intraffat! Min kamera har ateruppstatt! Da lyckas jag istallet hitta ett internethak med ej fungerande usb... murphy!
Har varit en svang nere i Sawarak och Mulu nationalpark pa vastra sidan av Borneo. Bodde lyxigt for forsta gangen, kandes lite skumt att bli kallad sir och mister hela tiden...
Forsta dagen var vi och kollade pa Deercave, som ar varldens storsta grottpassage med sin hojd av 174m och plats for 20 jumbojet inuti.
Det coola med den grottan var att den beboddes av 3 miljoner fladdermoss!!!
Vi satt i skymningen och vantade utanfor grottan och vantade pa att de skulle flyga ut. Forst hande inget, sen inget och sen ingen men helt plotsligt var det nogot svarmliknande som borjade cirkulera upp. Det sag ut som en svarm bin men var sa klart fladdermossen.
Sa extremt haftigt att se dem oavbrutet stromma ut och bilda flockar sa stora sa det sag ut som moln pa himlen.

Pa tal om att det sag ut som en bisvarm sa var jag och Sara ute pa en djungelhike pa eget intiativ en dag innan i narheten av Miri. Vi var helt sjalva och jag gick i taten. Helt plotsligt horde jag ett avgrundsvral och jag vande mig om och sag att Sara sprattlandes med armar och ben hoppade omkring. Det visade sig att vi hade forargat en gang bin och tva av dessa bestamde sig att genomfora ett syncroniserat anfall pa Sara.
Vi tankte inte mer pa det forran nasta dag da sara hade en cm storre panna an vanligt och en mycket bred nasbas. Hon beskrev det sjalv att hon sag ut som avatar.
Var lite otackt tre dagar senare nar det fortfarande var kvar men till sist forsvann det.

Idag har vi shoppat och fikat! Mycket trevligt med lite omvaxling fran djungeln. Planen ar dock att vi ska ha en djungelbattur i overmorgon och spana lite mer pa nasaporna. Trots allt var ju djungelturerna i Kinabatang nagot av det haftigaste jag varit med om med vilda orangutanger och allt.

I brist pa klattring sa ska vi ocksa pumpa lite adrenalin geneom att sysselsatta oss med forsranning pa en av borneos stridaste djungelfloder. Det blir den fjarde januari, efter det maste jag nog genomlida lite beach for Sara ar sjukt avundsjuk for att jag ar mycket brunare an henne=)

Jag har foresten shoppat nagot mycket roligt som jag tror speciellt Janne skulle gilla, namligen ett blasror av en djungelstam-kvinna i Mulu!! YES YES YES!!
Har redan provskjutit och det gick over forvantan=)

Nu ska vi kaka italiensk pizza som inte ens innehaller lite ris for omvaxlingens skull!

Gott nytt ar halsar jag, Sara och ett gang tigers!!

Borneos vastkust nasta!

Min kamera ska enligt bruksanvisningen tala allt inkluderat 10 meters vattendjup. Sa var dock inta fallet utan den haverare pa en meters djup, darav avsaknandet av bilder.

Vi har bott pa en o nu de sista fem dagarna och fordrivit tiden med att snorkla med havsskoldpaddor. Jakligt nice men nu bar det av till djungeln igen.

Ska till vastkusten och narmare bestamt Mulu nationalpark och kolla pa bla grottor.

Har inte bokat boende an sa det kan bli spannande...

Kommer snart ett nytt inlagg i man av internet.

Mt Kinabalu

Sista kvallen i Kota Kinabalu laddade vi upp med att dela pa en hel kokosnot.


Sara pa vag upp genom hoglandsregnskog. Jag och Sara vandrade med Craig som var fran England. Sara var varan taktkvinna som hela tiden gick snabbast i taten. Jag blev mycket nojd nar en guide pa vagen ner pekade pa Saras ben och sade jelly-knees for att hon var sa trott.


Pa toppen kl 0450 efter tva timmar och 20 minuters topp-push.


Soluppgangen var beloningen.

Nu ar vi i Sandakan for fler missions.
I morgon ska vi och kolla pa `vilda` orangutanger, dagen efter ska vi till turtleisland och kolla pa jattehavsskoldpaddor som lagger agg och sen blir det en tredagars jungel camp. Efter det kanske Sara far lite strand=) planen ar i alla fall att resa soderut.

Nu ar det dax for en gedigen Tiger!

Boten Anna

Jag och Sara fick skjuts av en malaysian-local till hostellet och helt ovantat korde han boten anna! Inte bra men anda svensk musik pa andra sidan jorden.

Middagen igar var harlig. Vi gick och valde mellan allehanda skaldjur och fisk i stora akvarium och till slut tog vi en stor krabba som de villigt drapte at oss, plus ett gang tigerrakor.
Nu ska vi peppa med filipinsk night market innan vi drar till Mount Kinabalu i morgon.

Hej då Sverige! Hej värme!

Nu har jag och Sara gjort vårt på pluggfronten för detta år.
I kväll drar vi till Stockholm och i morgon bär det av till Kota Kinabalu på Borneos nordliga horn.
Känns sjukt bra att ladda upp en månad med djungel, seafood och beach inför den kommande vintern.
Kommer dock bli en tuff isklättrings-acklimatisering i januari. Från tropisk värme till 20 minus och vita knogar.
Ha det gott alla!

och förresten Robba i år får du ta den stora jul-groggen utan mig och det innebär en dubbelt så stor för dig! och för Fredda med så klart men det är ditt ansvar!

Skoksjan

Intro
Detta är en föjletång om ingen mindre än Skoksjan.
Skoksjan är ett fiktivt namn och mannen i berättelsen heter i verkligheten något helt annat. Historierna kommer inte följa någon form av kronologisk ordning utan jag kommer på enklaste sätt skriva dem i den ordning jag minns dem.

Det hela började på sent 80-tal när det kom fram en snorig grabb till mig och brorsan i pulka-backen vid PO-skolan och berättade att brax gratinerad i sitt eget slem är det godaste man kan äta.
Jag blev så klart djupt imponerad av en sådan öppningsfras och vi blev vänner. Det hela är nu snart 20-år sedan och vi umgås fortfarande.

Genom årens lopp har det utspelats sig en mängd olika händelser som var och en är värd sin egen lilla historia. Vissa är dock av en sådan kaliber att de ej lämpar sig för publicering.
Karaktären på historierna är sådana att de varken behöver kryddas eller tas ut i svängarna. För ovanlighetens skull när det gäller mig så ha i baktanke att vad jag än skriver så är det i detta fall sant!

Del 1. Kanalbåtsbryggan
Det var en kall maj-dag och vi var i femtonårsåldern. Jag hade läst att storgäddan hugger på våren så vi hade bestämt oss för att åka ut och fiska.
Skoksjan sa att vi kunde ta hans pappas båt. Jag vet ej om det var med lov eller ej men det var inget stort bekymmer så jag, Skoksjan och brorsan drog ut på storgäddjakt.

Det hela började lugnt och fint men efter 20 minuters fiske utan ett endå hugg tröttnade Skoksjan och drog helt slentrianmässigt in båten på fullgas i vassen. En halvtimme senare efter två tappade drag (min och brorsans) och ett jäkla kämpande för att få loss all vass som hade kilat fast runt propellern så var vi på jakt igen.

Denna gången tänkte vi att gäddorna måste lura inne i strömmer under kanalbåtsbryggan. Vi kastade minst 10 kast var innan Skogsjans tålamod tog slut. Vi bestämde oss för att testa hur fort båten gick så vi drog upp betena och Skoksjan började gasa. Vi åkte i cirklar med en tendens att mer och mer närma oss bryggan och efter några få varv tog Skoksjan sikte rakt på bryggan (som var en stolpbrygga) i tro att vi skulle kunna åka under den.
Det gick nästan...
Jag kastade mig upp på bryggan tumlades flera meter och brorsan och Skoksjan ner på båtbottnen. Det knakade som tusan av spön och träflisor som flög kors och tvärs.
Det hela resulterade i en fastkilad båt och tre skärrade människor.

Vi undrade hur vi skulle lösa situtionen några minuter men glömde snabbt båten till förmån för fisket.
Gädduslingarna ville däremot inte hugga men vi spekulerade vilt hur en tiokilos skulle kännas på kroken. I samma sekund som jag sa det lös Skoksjan upp som en sol och berättade att han hade en idé.
Han började klä av sig och sade att jag skulle ta av draget från linan.
Sekunden sakare stod Skoksjan på bryggkanten endast iförd kalsonger med en fiskelina fästa i beredd att kasta sig i det mycket strömma 10-gradiga vattnet.

Han dök i och krålade som en galning fram och tillbaka till stor förvåning för alla bilar som åkte på bron stax bortanför.
Jag däremot, som stod på bryggan med spöt var mycket nöjd med att inte bara känna hur det kändes att ha en 10-kilos utan rättare sagt en 90-kilos=)

Efter mycket om och men lyckades vi krångla loss båten och ta oss hem.
Dagen efter träffade jag en svårt förkyld, allmännt hängig och tystlåten Skoksjan. Nedstämdheten visade sig bero på ett sommarlångt lånabåtenförbud...

Många moves och högt ska det vara!

Sitter och läser runt lite på diskussioner på 8a samt på sverigeföraren angående olika boulderproblem. Jag blir lite konfunderad över tänket när folk vill beskriva hur fina problemet de just klarat är.

Två mycket vanliga kommentarer är: "det hade bra höjd" och "det var många flytt". Jag förstår mycket väl att de är två eftersträvansvärda egenskaper på en sten ur klättersynpunkt, men är det de egenskaperna man är ute efter varför har man då valt genren bouldering och inte sport eller trad?

I mitt fall gillar jag bouldering för man kan nöta på max-styrke-problem som är alldeles för hårda för att jag skulle ha en rimlig chans att klara dem på repklättring.

Vill jag däremot ha höjd och många moves tycker jag Blåbeget är ett mycket bra alternativ.

Jag har dock bara två klättersäsonger bakom mig och ser mig själv fortfarande som en nybörjare. Kanske är det saker och ting jag helt enkelt är för orutinerad för att förstå. Om sanningen skall fram hör jag nog till den skaran som bouldrar för att bli tillräckligt stark för att klara hårdare sport/tradleder.

Historien om Vildmarkskalle

Det finns en liten historia om mitt namnval på denna blogg.
Historien är mestadels sann men kan vara aningen kryddad eller generöst uttagen i svängarna. Här kommer den korta versionen. (ingen skulle ändå tro på den långa)

Del 1.
Jag härstammar från bruksmetropolen Fagersta i hjärtat av bergslagen.
Det är en småstad som har alla bekvämligheter som en småstad ska ha så som, rinnande vatten, asfalterade vägar och ett brukshotell.

För tre år sedan slog en tanke mig att jag borde studera skog. Jag sökte på Internet och hittade något mycket lockande, nämligen "Skogis" i Umeå. Så jag packade allt jag hade och stack iväg.

Jag lämnade Fagersta för mig helt okända och oerhört stora Umeå långt upp i norr.
Jag vande mig sakta men säkert med universitetslivet och till slut började man känna sig som hemma.

Sent en fredagkväll snubblade jag som av en händelse in på ett studenthak inne på campus. Jag beställde en öl(ja det är vad bruksgrabbar dricker) och ställde mig i baren.

Plötsligt såg jag något som lös upp dansgolvet. Först var jag osäker på vad det var men sen såg jag att det var något som rörde sig mjukt och graciöst inom skenet. Till slut urskiljde jag formerna av en kvinna eller var det en ängel?
Hur som helst hade jag aldrig sett en vackrare varelse i hela mitt liv!

Kvinnan vände sig sakta mot mig och våra blickar möttes. Det var som att allt stannade och jag kände mig overkligt nervös. Jag visste inte vad jag skulle göra och kände mig för en kort stund totalt förstelnad.
Jag kom till sans och fattade snabbt en beslut, jag svepte så klart ölen.

Senare den kvällen blev jag presenterad för den otroligt vackra kvinna och hon presenterade sig som Sara och sa att hon var från Lycksele.

Då är första delen av historien avklarad, nämligen hur jag mötte den indirekta upphovskvinnan till namnet.
-
Del 2.
Den stora dagen hade kommit jag skulle följa med till Lycksele.
Jag såg Lycksele som civilisationens yttersta utpost, en plats där man gick med gevär till vardags som skydd för björnarna, människorna gick i t-skirt så fort det var över nollan och som platsen där skriet från vildmarken utspelade sig.

Först blev jag förvånad över att det gick vägar hela vägen in till staden och att allt såg ut mer eller mindre som i en vanlig stad. Jag tänkte däremot att människorna som bor här måste ha själar av granit för att uthärda dessa arktiska vintrar.

Sara hade bestämt att vi skulle träffa hennes kompisar på stranden för en kvällsgrillning. Jag var mycket nervös vad de skulle säga om en vekling som mig som bara kom 17 mil från Stockholm.
Det var en ganska sval kväll, kanske 10 grader varmt och jag tänkte detta måste ju vara värmerekord här.
För att inte skämma ut mig gick jag dit i T-shirt för det kommer ju lätt alla andra att ha.
Vi närmade oss grillplatsen och jag kunde se några människor. Vi kom närmare och de hade sett att vi var på väg dit.
Mot min förvåning hade alla andra jackor på sig och någon till och med mössa. Sara hälsade på alla och då uttalade en av Saras tjej komisar det totalt ofattbara. Hon hälsade på mig och sade: "Jaha det måste vara du som är VILDMARKSKALLE"!!!
Jag fattade ingenting??? Hur kunde en av dessa, Sveriges mest härdade och kärva människor säga något sådant till en helt vanlig kille som mig.
Jag kan på grund av chock tyvärr ej minnas hur resten av kvällen fortlöpte men namnet Vildmarkskalle glömmer jag aldrig!
-
Om någon mot förmodan vill veta den långa historien krävs det stora mängder whiskey. Detta både för att jag skall få den rätta berättarglöden och kanske främst att åhöraren skall stå ut tillräckligt länge.

Umeå Total Bouldering 09

Igår gick terminens åriga bouldertävling av stapeln på IKSU.
Nästan hundra anmälda kämpade på 35 problem.
Jag och Hampus startade dagen med ägg/bacon/prinskorv frukost hos Erik.
Efter denna gedigna frukost samt en och halv timmes klätterpepp i form av Sharmas nya klätterfilm Progression var allt upplagt för succé!
Okoncentraion samt en hård fredagkväll verkade dock i motsatt riktning. Jag klättrade ihop med Björn som flashade problem efter problem medan jag själv hade en tendens att ramla av den ena efter det andra.
Till slut frågade Björn vad jag höll på med så jag tog en paus innan vi började pusha på allvar.
Fick rätt bra flyt i kroppen till slut och slapp ödsla energi på allt för många försök per problem.
-
Måste ha tagit i på nåt sätt igår för idag har jag värk i underarmarna för första gången på länge! Skönt!
Kallvattensbad för underarmarna ökar cirkulationen och kanske på skyndar fiberåtehämtningen. Värt att testa i alla fall.
Ska bli kul att ge några fräscha go på problemen man nästan klarade igår!
Nu höll jag nästan på att glömma det viktigaste! Min vinst, en klätterkeps! YEES!

The all mighty pike champion!

Vann just priset som jägmästarnas storfiskare!!!
Denna gäddmadame på 9.55 kg blev årets topp fisk. Nästa termin är måltet 12 kg! Fick den på en 20 kronors dollarstore jerk-bait=)

Ingen mindre än Parakka-Bengt (ursäkta stavningen) var årets stora pris utdelare!

Det stora segerpriset blev en sittstol-delux med benstöd. Kommer att bli till mycket nytta på nästa sommars klätterresor.

Nej, nu är det dax att sova så man har lite energi kvar till i morgon.

Vårens och sommarens bravader

Sitter i sur-novemberregnet och ser tillbaka på bättre tider!

Detta hjälper inför morgondagens tävling!

Nu måste det bli vinter!!!

Investeringar för vintern:



Petzl M10

Notera den extrema mono-point taggen!




Petzl Nomic

De är förvisso från i våras och har redan några isklätterdagar på nacken men världens vackraste isyxor är värda ett extra omnämnande=)

Grivel Monster

Rejäla yxor för slitsam dry tooling men funkar säker grymt på is med.

Yxan gör rätt för namnet!

Väntar bara på lite köld så isbildningen kan komma igång...

Dry tooling

Hittade en vinterförare över Blåberget och blev direkt taggad på lite dry tooling!
Vi drog dit i söndags.

En led vid namn Felyx och av graden M6+/M7- lockade mycket men visade sig vara allt för kärv för en nybörjare inom ämnet som jag.









Efter ett halvhjärtat led-försök vände jag strax innan tredje bulten. Efter mycket meck fixade vi upp ett topp-rep och började klättra på riktigt.




Mycket känslig klättring med oväntade floppar av yxorna bjöd på mycket spänning.

Märklig känsla att plocka löv från stegjärnen innan man ger sig upp på bar klippa iförd isklätterutrustning.

Nu ska jag ladda med en bouldertävling i väntan på IS!!!!