Kalle, Björn och Murphy vid Balberget.

Vädret bådade inte gott inför denna helg men det var en helg som låg bra till mellan två tentor så vi bestämde oss för att åka till Balberget.

Det var ca 20 minus när vi gav oss av på fredagkvällen men det var i alla fall vindstilla. Väderleksprognosen sa att lördagen skulle ge 12 minus och söndagen 10 så vi tyckte det lät överkomligt.
Vi tog Björns monsterbil för att hel gardera oss mot eventuell drivbildning.
När vi kom fram till avfarten mot Balberget visade det sig att det låg en stor snövall ivägen, men själva vägen verkade bara ha ett 3dm pudersnölager.
Vi bestämde oss för att skotta bort vallen och satsa med Izusun.
Det gick i fyra meter sen satt vi...
Efter mycket jobb med ett spel för att få loss bilen bestämde vi oss att jag skulle gå i förväg och slå läger. Två timmar senare efter en felaktigt vägval var tältet på väg upp samtidigt som Björn anlände.


Björns monstertruck klarar allt utom snö=)


Natten var kall och både jag och Björn konstaterade att våra sovsäckar inte klarade 20minus trots att vi hade alla våra kläder på oss inklusive dunjackor.




Vi vaknade olycksbådande av att vinden piskade på tältduken.
Jag tog mig ut ur tältet och kände att det var extremt kallt och blåsigt. Snön yrde så man inte ens såg berget och händer och fötter domnade snabbt bort.
Vi insåg rätt snabbt att våran alpinklättringsdebut får vänta.


Det blev en obligatorisk 800g-ravioli-fryckost och en pipa innan vi bröt lägret, pulsade tillbaka 1.8km för att åka hem. Det visade sig dock att det inte skulle gå så lätt.
Björns bil hade gett sitt allt under gårdagens fastkörning och vägrade nu helt enkelt att starta.
Fram med spelet igen i kylan för att dra upp bilen på vägen i tron att vi skulle kunna skjuta igång den. Det var omöjligt att rubba en stor jeep i snömodden.
Vi gav upp och gick ner till vägen för att hämta hjälp. Det gick i alla fall lätt och en snäll man drog igång oss.

Kollade på foreca om Bjurholms väder och det visade sig att det var stark vind och 23 minus...

Bojnäs - Friskt vågat inget vunnet...

Vi hade eftermiddagen ledig så vi trotsade vädret och drog till Bojnäs.
Det visade sig att det redan är mer is än det blev på hela förra året men trots att det bara var fem minus rann det inget.

Jag var sjukt peppad och rackade upp med skruvar och kammar för en av de brantare mix-lederna på vänstra sidan.

Jag körde leachless som en del i mitt handrems-avvänjningprogram.
Detta är betydligt hårdare än vad jag tidigare presterat utan remmar men jag tyckte att det var dax for ett go.

Hade klättrat ca 10 meter när pumpen kom smygande. Jag fipplade en del när jag satte sista skruven och slant en gång med ena foten.
Kom precis öven kanten där det vertikala vad slut med överkroppen men var vid det här laget extremt pumpad och var en och en halv meter ovanför sista skruven.
Övervägde snabbt att sätta en till skruv men tappade ork så jag gjorde ett halvhjärtat försök till neråtklättring när jag kände hur fingrarna sakta rätade sig.
En halvmeter övanför skruven tappade jag yxorna som blev kvar i väggen.
Jag vet att det inte är rekomenderat att falla på is men detta kändes på nåt sätt säkert och hur som helst hur ska man kunna förbättra sig om man alldrig pressar sig lite extra.
Jag blev nerfirad utan yxor men som tur var hämtade Björn dem åt mig.
Gjorde ett till go en halvtimme senare och kom förbi all is.
Dunkade in en bombsäker lila bd kam och kände på de isfria delarna men bestämde mig snabbt att jag fått både min beskärda del av pump och fall för dagen och firade istället ner.

Screamern löste ut enligt plan och jag landade mjukt och skönt.

Björn leder mycket stabilt upp för Bojnäs största isparti.

David följer som andreman.

Övade på att sätta en del bultar inför vinterns klättring.

Ispremiär!

Årets isklätterpremiär blev aningen förskjuten på grund av resan men i helgen var det dax.
Det visade sig vara dugligt med is på Maltbrännan, både på stora och lilla väggen.
Det har varit rätt kallt om nätterna så isen var sprödare än vanligt för 12 minus.

Premiär klättringen blev till vänster på stora väggen. Bedömmer det som en Wi4/Wi4+. Kändes oförskämt bra både fysiskt och psykiskt. Det var ganska sprött i isen med stora rosor som följd efter varje hugg men skruvarna satt däremot som berget. Förvånande nog lös love-hate känslan med sin frånvaro=)

Gav mig sedan på mittpartiet som kändes lite jobbigare. Jag fumlade som tusan och tappade två isskruvar och fick vända ner för att hämta dem.
Tog nya tag och körde igen men precis på slutet av det vertikala partiet tyckte jag att ett hugg kändes konstigt och det visade sig att yxbladet gått rakt av. Då var jag mycket nöjd att jag inte var några meter över sista skruven utan snarare i jämnhöjd.


Den höll för 20-25 klätterdagar.

Öppnade söndagen med att inleda min leachless lead-kariär på ett brantare men kortare parti på lilla väggen. Det var ca 12 meters klättring grad Wi4+/Wi5 vilket löste sig rätt bra.

Mitt problem är inte själva leachless klättringen utan problemet är på de längre brantare replängderna som själva sättandet av skruvarna är avsevärt tyngre än med remmar.


Lördagkväll med tält, whiskey och grillkorv!


Hur som helst är jag sjukt taggad för denna vintersäsong och i planen ingår:
-Balberget, klättra mer alpint/mix
-Borgahällan, om mixen känns ok
-Stora Sjöfallet, förhoppningsvis blir det en perfekt säsongsavslutning
-Brudslöjan, en favorit i repris om tid finnes
-en massa nötning på Maltbrännan och Bojnäs

Slutet nara...

Jag och Sara har checkat in pa ett lite finare stalle de sista fyra dagarna sa vi har till och med egen toalett!
Alla aventyr ar avklarade sa vi spenderar dagarna med att besoka oar utanfor Kota Kinabalu som har valdigt fina strander och bra snorkling.
Dessa oar bebos av en massa varaner. De ar inte skygga alls for att de inte har nagra naturliga fiender nar de ar vuxna.
Idag sag vi tio stycken samtidigt bara 20 meter fran dar vi lag och solade!


Helt obrydda for allt folk.



Strandens kung! (varanen alltsa)