Kalle, Björn och Murphy vid Balberget.

Vädret bådade inte gott inför denna helg men det var en helg som låg bra till mellan två tentor så vi bestämde oss för att åka till Balberget.

Det var ca 20 minus när vi gav oss av på fredagkvällen men det var i alla fall vindstilla. Väderleksprognosen sa att lördagen skulle ge 12 minus och söndagen 10 så vi tyckte det lät överkomligt.
Vi tog Björns monsterbil för att hel gardera oss mot eventuell drivbildning.
När vi kom fram till avfarten mot Balberget visade det sig att det låg en stor snövall ivägen, men själva vägen verkade bara ha ett 3dm pudersnölager.
Vi bestämde oss för att skotta bort vallen och satsa med Izusun.
Det gick i fyra meter sen satt vi...
Efter mycket jobb med ett spel för att få loss bilen bestämde vi oss att jag skulle gå i förväg och slå läger. Två timmar senare efter en felaktigt vägval var tältet på väg upp samtidigt som Björn anlände.


Björns monstertruck klarar allt utom snö=)


Natten var kall och både jag och Björn konstaterade att våra sovsäckar inte klarade 20minus trots att vi hade alla våra kläder på oss inklusive dunjackor.




Vi vaknade olycksbådande av att vinden piskade på tältduken.
Jag tog mig ut ur tältet och kände att det var extremt kallt och blåsigt. Snön yrde så man inte ens såg berget och händer och fötter domnade snabbt bort.
Vi insåg rätt snabbt att våran alpinklättringsdebut får vänta.


Det blev en obligatorisk 800g-ravioli-fryckost och en pipa innan vi bröt lägret, pulsade tillbaka 1.8km för att åka hem. Det visade sig dock att det inte skulle gå så lätt.
Björns bil hade gett sitt allt under gårdagens fastkörning och vägrade nu helt enkelt att starta.
Fram med spelet igen i kylan för att dra upp bilen på vägen i tron att vi skulle kunna skjuta igång den. Det var omöjligt att rubba en stor jeep i snömodden.
Vi gav upp och gick ner till vägen för att hämta hjälp. Det gick i alla fall lätt och en snäll man drog igång oss.

Kollade på foreca om Bjurholms väder och det visade sig att det var stark vind och 23 minus...